Skalle-Per; vår minis som börjar bli stor!

Hej på er alla!

Jag heter Skalle-Per och jag ni förstår kanske varför. De första veckorna hade jag mer päls runt huvudet, som en liten krans. Resten var ganska bar, lilla jag föddes för tidigt och vägde 48 gram. Idag väger jag 250 gram och är tre veckor. Jag har fått päls nu och matte säger att jag var den fula ankungen och kommer bli en så vacker prins, kanske är du min prinsessa?!

Annars säger Matte att jag är ganska roligt, jag ska envis klättra ur bohagen, trots jag bara  är tre veckor.

Matte berättade för mig att min sista bror oxå var sjuk, lille Frankie… Jag hade svårt för att Frankie fick somna in, saknar hans värme. Fast jag vet oxå: han var jätteliten och om nätterna kunde jag höra hans anstränga andning. Matte gjorde rätt som inte lät honom lida. Hon höll på med alla oss dygnet runt, fast speciellt höll hon på med Frankie: det var matning, vägning, se till han diade… En katt ska kunna jaga, hoppa och leka: så sa hon till mig och lille Frankie skulle aldrig kunna göra det… Vi saknar honom men nu kan han äntligen leva det liv han bör!

Eftersom jag  blev utan syskon vill jag gärna busa men mor min anser inte att det är rätt uppfostran, och just nu håller min extrapappa Castor med. Fast han säger inte till mig som mamma gör, han tvättar mest..  Matte däremot leker med mig, hon kliar så roligt på magen och min tass försöker ta hennes finger… Min matte skrattar tydligen gott åt mig för jag är ju bara tre veckor och kan inte ens gå ännu, men busa ska jag..

Min matte berättar ofta för mig att jag är en speciell kille; en riktig krigare! Ingen trodde jag skulle överleva men matte har nappat mig sen jag var liten för extra energi, ni förstår jag diar själv: alltid gjort men jag har varit en minis. Nu börjar jag bli stor; ja så tycker jag själv iaf… 🙂

Min matte har också sagt att hon inte kommer sälja mig till vem som helst, det kommer bli en kärlekstävling vem som vinner mitt och hennes hjärta.

Jag är ändå hennes väldigt speciella pojke, givetvis med tanke på mitt härliga sätt men också mycket för att jag var den enda krigaren av fem som överlevde…

Med tanke på att jag föddes för tidigt kommer jag inte kunna flytta vid tolv veckors ålder utan närmare femton veckor ålder.

Matte har kallat mig rose till färgen väldigt länge nu, för jag har inte haft så mycket päls men idag kan jag meddela att jag är lynx spotted.

Puss på er från Skalle-Per                           124  080


Min lilla Frankie med sitt platta bröst….

096

Det här är Frank-August, eller Frankie som jag kallar honom. Han var en av de stora som kom men nu en av de minsta.
Han öppnade ögonen för flera dagar sen. Han kvarstående bror Skalle-Per har inte ens gjort det än.
Frankie är framåt och glad.
Men när jag tittar på honom ser jag inte längre hur hans teckning utvecklas, hur hans ansikte formas..
Jag tittar bara på hans bröst, hans platta bröst. Frankie lider nämligen av flat chest.
Jag tittar på hur hans bröst höjs och sjunker. Är andningen mer ansträngd idag än igår…
Jag tittar in i hans ögon och undrar vad han tänker?
Jag gjorde en liten väst till honom som ska underlätta, men Frankie blev jättesur. Eftersom det enligt studier är ovisst om den hjälper låter jag han vara utan!
I min fina oturskull är det nu bara Frankie och Skalle-Per kvar..
Amelia väntade femlingar: en dog minuter efter förlossningen. Sen hade vi två minisar och två av vanligt storlek som kom.

Jag har varit med dem dag som natt. Nappat dem då de behövt extra tillsyn. Men en av minisarna bröt benet dag 6. Charles-Ingvar som jag kallade honom skulle inte klara en operation så han fick somna in. Den andra stora: Pelle-Pax fick somna in idag då han fick plötsliga problem med sin andning. Detta får mig nästan att vilja sluta som uppfödare. För det tar hårt på både mig och min familj. Men just då när jag känner så får jag sms från en tidigare kattungeköpare: och jag ser hur glada de är över lille John-John. Det är därför jag gör det här.

Vad som gått fel kan nu kan jag än inte svara på. Däremot som uppfödare vill jag att mina katter ska ha ett värdigt liv. Jag vill sälja friska och hälsosamma katter, därav kommer Frankie inte gå till försäljning om vi klarar kampen.
Jag kommer även skicka de små som gått bort på obduktion, samt ta prover på Amelia, troligen blir hon kastrat efter detta.
Bör tilläggas att jag tagit prover på henne innan avel men även hur noga man än är kan det tillstötta komplikationer…
Kan iaf meddela att Skalle-Per gått upp från 48g till 207 g idag. Lille Frankie från 59g till 144g idag, inte illa för en med plattbröst?
Jag har och fortsätter kämpa med denna lilla kull.
Heja på Frankie och Skalle-Per och mig!  VI BEHÖVER DET!! <3